Avskedets dag som vi fasat för...

I dag var det dags för Fräsch att flytta till Umeå. Han ska vara sällskap till en unghäst, - härligt att komma högst i rang igen :). Trötta efter en kväll på krogen skjussade mamma Eivor ut oss till hagen. Mantra: -inte grina, inte grina. Carro satt lugn i baksätet och jag tänkte att om hon klarar det så klarar jag det. När vi svänger upp på gården utbrister Carro: -Men finaste Fräschen och då var det kört. Vi hälsade Anna och Evelina välkomna men rödkantade ögon och darrande röst. De hade visst med sig en kille som körde men honom hälsade jag nog på och sen såg jag inte han nåt mer, han drog sig nog undan när vi snyftade och hade oss.

Alla som känner Fräsch vet ju hur många fina egenskaper och önskemål han har, det var inte lätt att berätta allt. Tur är väl att han på ett mycket fint sätt kan framföra sina önskemål så att det blir precis som han vill ha det.

Naturligtvis är det jättetrist att skicka bort sin läromästare och bäste vän, Fräsch kommer ju alltid att vara NR.1. Men Evelina som ska ha honom hos sej var jättetrevlig och fin och jag tvivlar inte en sekund på att han kommer att få det jättebra. Jag kommer att hjälpa henne med verkningen så vi får ju ses nu och då.

När vi skulle lasta Fräsch så vägrade han gå på. Det tog några minuter längre än vanligt, Silver var helt lugn och tyst i hagen. Han som gnäggar så fort man tagit ut Fräsch ur hagen.. Innan vi gick ut buffade dem på varandra med mularna som ett adjö... åhh ja ni förstår väl vad vi gjorde. GRÄT!

Resan hade gått bra och Fräsch har fått träffa sin nya kompis och det har gått bra. Den lille Othello trodde att Fräsch var ett sto och blev lite tänd från början men det lugnade ner sig. Hoppas på att få lite kort som jag kan lägga ut.

Senare i kvällst var det som om Silver förstod att han var borta för så började han vanka i hagen och gnägga.

Jaa... Suck!!! Go´natt!